ty who did not supply it.223 Om skadan uppkommit till följd av grov vårdslöshet anses i vissa avtalstyper en ansvarsbegränsning alltid vara oskälig.224 Vidare ställs det upp ett krav på adekvat kausalitet vilket inte gäller i fall den skadegörande was intentional, reckless or grosslynegligent..225 Ur UNDROIT Principles framgår att en friskrivning inte är tillåten ifall det skulle vara grossly unfair to do so.226 En liknande princip går att utläsa avPECL (Principles of European Contract Law) där en friskrivning måste vara inomramen för good faith and fair dealing, detta regelverk har inte uttalat en term somsyftar till åsidosättandet av friskrivningsklausuler vid grov vårdslöshet.227 I PECLställs precis som i DCFR upp en regel om att adekvat kausalitet inte krävs för ersättning i fall där den skadegörande förfarit grovt vårdslöst.228I praxis har tidigare bekräftats att grov vårdslöshet åsidosätter en friskrivningsklausul. I NJA 1998 s. 390 åsidosatte HD en friskrivningsklausul i ett specifikt fall.I målet hade en försändelse innehållandes diamanter lämnats till Posten och tillgripits under tiden Posten hade haft hand om försändelsen. Ersättningskravet lågnärmre 10 miljoner kronor medan det mellan parterna förelåg en klausul som begränsade ersättningsbeloppet till 10 000 kr. HD uttalade att Posten hade rätt att begränsa ansvaret för försändelser som gått förlorade eller blivit skadade på grund aven olyckshändelse eller genom anställdas vårdslöshet men var inte helt övertygadenär det som i målet rörde brott. HD ansåg att det fanns en huvudregel där friskrivning inte gäller beträffande omhändertagen egendom vid brott beträffandeegendomen eller vid grov vårdslöshet. Däremot menade HD att det råder undantagfrån denna princip, exempelvis i fall där den skadelidande har möjlighet att skydda222Lundmark, 1996, s. 133 ff.DCFR II. 9:408(1).224se DCFR IV. C. 4:108, IV.

ssa kanfriskrivningsklausuler tolkas restriktivt genom antingen en förhöjd avtalströskel förinförlivandet likt den nämnd precis samt genom att tolka ett villkor snävt eller i eninskränkande riktning. Den öppna kontrollen innebär att avtalsvillkoret ska jämkaseller åsidosättas med hjälp av 36 avtalslagen efter en helhetsbedömning av avtalsförhållandet. HD har visat sig obenägen att åsidosätta friskrivningsklausuler ikommersiella avtalsförhållanden men valde att åsidosätta en friskrivningsklausul iNJA 1979 s. 483 till följd av att en snedbelastning av avtalsbalansen hade skett idet aktuella fallet. HD fastställde att det inte ska vara omöjligt att åsidosätta enfriskrivningsklausul mellan näringsidkare då en part visar sig ha underlägsen ställning efter en helhetsbedömning.Det förekommer också fall där en begränsningsklausul satts åt sidan då en skadegörande part handlat särskilt klandervärt eller uppsåtligen (se NJA 1981 s. 400 ochNJA 1998 s. 390). I förarbetena till 1973 års konsumentköplag fanns förslag på entvingande regel som gav konsumenten rätt till full ersättning då säljaren agerat grovtvårdslöst. Regeln infördes inte då en princip redan ansågs gälla att en friskrivningsklausul inte var giltig då skadevållaren agerat grovt vårdslöst. De internationellaregelverken återspeglar en sådan princip. Enligt exempelvis DCFR:s regler skaansvarsbegränsningar alltid anses vara oskäliga på vissa avtalsförhållanden.655 Det nya rättslägetHur rådgivaransvaret har sett ut genom åren, med en fokusering på besiktningsmänsoch mäklares ansvar vid fastighetsöverlåtelser, har nu fastställts. Vidare har uppsatsen behandlat friskrivningsklausuler och rättens kontroll av dessa; dels genomkrav på införlivning i det enskilda villkoret, genom snäv tolkning samt genommöjligheten till jämkning enligt 36 avtalslagen. Vi har sedan utrett hur de tidigarestått sig då den presenterande parten i

-05-06 dom nr. DT 2024 mål nr. T 12493Hovrätten för �vre NorrlandHovrätten för �vre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015Hovrätten för övre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015 mål nr. T 61/8996KammarrätternaKammarrätten i Stockholm dom 2013-09-04 mål nr. 201513Kammarrätten i Sundsvall disciplinärt prövningsförfarande dom 1992-02-17Högsta domstolenPrövningstillståndPrövningstillstånd meddelat 2015-12-03 mål nr. T 303415Prövningstillstånd meddelat 2018-05-09 mål nr. T 284118Nytt Juridiskt ArkivNJA 1951 s. 138NJA 1954 s. 573NJA 1959 s. 280NJA 1966 s. 70NJA 1975 s. 545NJA 1978 s. 432NJA 1979 s. 483NJA 1980 s. 555NJA 1981 s. 400NJA 1981 s. 1091NJA 1985 s. 274NJA 1985 s. 871NJA 1986 s. 61NJA 1986 s. 670NJA 1987 s. 692NJA 1988 s. 230NJA 1989 s. 346NJA 1990 s. 24NJA 1992 s. 130NJA 1992 s. 243NJA 1992 s. 502NJA 1994 s. 532NJA 1995 s. 693NJA 1996 s. 11897NJA 1997 s. 65NJA 1997 s. 127 INJA 1997 s. 127 IINJA 1998 s. 390NJA 1999 s. 408NJA 1999 s. 629NJA 2001 s. 269NJA 2001 s. 878NJA 2007 s. 86NJA 2007 s. 962NJA 2008 s. 733NJA 2009 s. 672NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 272NJA 2016 s. 237NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 414Skiljedomar:Skiljedomen ProfilGruppen AB ./. KPMG Bohlins AB, Datum för skiljedom:2010-12-22 tillgänglig genom resning till Svea Hovrätt- dom 2011-01-08 mål nr. T10851198

143Trots att praxis på området är begränsat går det att finna två rättsfall som belyseransvarsförsäkringen och dess betydelse för oskälighetsbedömningen enligt 36 AvtL. IBergman Beving-fallet anfördes ett väsentligt skäl bakom begränsningen av säljarensansvar, och därför anledning att upprätthålla den avtalade ansvarsbegränsningen, vara om138Kleineman, Festskrift til Mads Bryde Andersen, s. 544 f.SOU 1974:83, s. 183.140Se Lundmark, s. 115, Ramberg JT 2010/11, s. 930 f.141Ramberg JT 2010/11, s. 930 f.142Ullman, s. 216 f.143Ramberg 2010, s. 215. Jfr. Ramberg, Festskrift tillägnad Lars Gorton, s. 516.13944den skadelidande köparen haft större möjlighet att genom försäkring skydda sig mot deförluster som den aktuella friskrivningen tagit sikte på.144 I målet kom HD fram till attköparen hade haft en sådan bättre möjlighet till skydd, och ansåg det utgöra skäl nog föratt begränsa säljarens ansvar.145 Vidare anförde HD i NJA 1998 s. 390 Diamantfalletatt försäkrings- och kanaliseringssynpunkter skulle kunna resultera i en förskjutning avansvaret till förmån för den skadevållande parten. I målet var HD dock av uppfattningenatt den skadelidandes försäkring trots allt inte vägde upp oskäligheten det skulle innebäraatt tillåta en ansvarsbegränsning gentemot den skadevållande parten, med hänsyn till attskadan orsakats genom uppsåtligt handlande.146 Att det funnits en försäkring på denskadelidandes sida ansågs således inte utgöra skäl nog för att upprätthålla den avtaladeansvarsbegränsningen. I NJA 1998 s. 390 har HD kritiserats för att ha lämnat frågan omförsäkringens betydelse utan någon vidare beaktning.147Det ska uppmärksammas att inget av avgörandena gäller rådgivningsavtal, än mindrejuridiska sådana, och att fallens karaktär som vägledande för uppsatsens syfte kan därförifrågasättas. I sammanhanget ska dock påtalas att Bengtsson är av uppfattning

nad Lars Gorton, s. 516.13944den skadelidande köparen haft större möjlighet att genom försäkring skydda sig mot deförluster som den aktuella friskrivningen tagit sikte på.144 I målet kom HD fram till attköparen hade haft en sådan bättre möjlighet till skydd, och ansåg det utgöra skäl nog föratt begränsa säljarens ansvar.145 Vidare anförde HD i NJA 1998 s. 390 Diamantfalletatt försäkrings- och kanaliseringssynpunkter skulle kunna resultera i en förskjutning avansvaret till förmån för den skadevållande parten. I målet var HD dock av uppfattningenatt den skadelidandes försäkring trots allt inte vägde upp oskäligheten det skulle innebäraatt tillåta en ansvarsbegränsning gentemot den skadevållande parten, med hänsyn till attskadan orsakats genom uppsåtligt handlande.146 Att det funnits en försäkring på denskadelidandes sida ansågs således inte utgöra skäl nog för att upprätthålla den avtaladeansvarsbegränsningen. I NJA 1998 s. 390 har HD kritiserats för att ha lämnat frågan omförsäkringens betydelse utan någon vidare beaktning.147Det ska uppmärksammas att inget av avgörandena gäller rådgivningsavtal, än mindrejuridiska sådana, och att fallens karaktär som vägledande för uppsatsens syfte kan därförifrågasättas. I sammanhanget ska dock påtalas att Bengtsson är av uppfattningen att fråganom en ansvarsförsäkrings betydelse vid skadeståndsbedömningen bör aktualiseras i olikatyper av avtal, och att denne nämner specifikt avtal om immateriella tjänster. Frågan blirdärefter om karaktären för juridiska rådgivningsavtal är så pass särpräglad, och attegenskaperna därför ska hållas isär från andra avtalstyper, att det inte ens går att dra någragenerella slutsatser kring dem Frågan besvaras i kapitel 4.Det ska i sammanhanget även framhållas att Ullman är av uppfattningen att det intefinns några generella svar på frågan om försäkringens betydelse vid avtalade

andra avtalstyper, att det inte ens går att dra någragenerella slutsatser kring dem Frågan besvaras i kapitel 4.Det ska i sammanhanget även framhållas att Ullman är av uppfattningen att det intefinns några generella svar på frågan om försäkringens betydelse vid avtaladeansvarsbegränsningar. Denne uttalar att man i stället får se till den försäkringspraxis somfinns i respektive bransch samtidigt som man beaktar de risker som är vanligtförekommande i branschen, när man har att avgöra vilka krav på försäkring som kanställas på respektive part i ett avtalsförhållande.148 Särskilt intressant blir detta medhänsyn till det krav på ansvarsförsäkring som åvilar bland annat advokater. �ven dennadiskussion utvecklas i kapitel 4.144Se NJA 1979 s. 483, särskilt s. 514.Det ska dock uppmärksammas att Bergman Beving-fallet har kritiserats för att inte ta hänsyn till densvagare parten i avtalet. I målet var det den skadelidande köparen.146Se NJA 1998 s. 390, särskilt s. 398.147Se särskilt Hellner JT 1998/99 och Ramberg, Festskrift tillägnad Lars Gorton.148Ullman, s. 217.145453.4.5Skyddsändamålet med den åsidosatta normen det centrala åtagande somåsidosattsSom den sista omständigheten av betydelse för bedömningen av KPMG:s befogadeintresse av skydd prövade skiljenämnden också skyddsändamålet med den åsidosattanormen, liksom normens rättsliga fundament och karaktär. Enligt skiljenämnden var detrelevant att ta hänsyn till om en skada beror på att uppdragstagaren inte fullgjort ettcentralt åtagande (underlåtenheten må vara oavsiktlig sålunda att den beror på ettförbiseende) eller om det rört sig om en på allmänna lojalitetsgrundsatser vilandeförpliktelse av mer perifer natur.149 Skiljenämnden tog således hänsyn tillkontraktsbrottets karaktär inom ramen för den företagna riskavvägningen och prövadeom det utgjort ett centralt åtagande, eller ett åtagande av mindre

dare tydligt att författarna delar varandras uppfattning:ansvarsförsäkringen kan medföra att skadeståndsansvaret jämkas uppåt till förmån förden skadelidande parten, men om och när så ska ske får bedömas som osäkert. För detfall det finns ett krav på att rådgivare ska teckna en ansvarsförsäkring blir frågan vad somi sådana situationer skulle kunna rättfärdiga jämkning av ansvarsbegränsningenAdvokater tillhör den yrkesgrupp vars verksamhet kräver att rådgivaren innehar enansvarsförsäkring.215 Kleineman är av uppfattningen att det inom dessa yrkesgrupper iprincip helt saknas anledning att jämka ansvaret, och att det vid bedömningen för om en211Se avsnitt 3.4.4. Jfr. Skogh, s. 33 ff.Bengtsson, s. 59, 79.213Bengtsson, s. 7279. Jfr. även Bengtsson, Skadeståndslagen 50 år, s. 31 ff. varigenom dennefortsättningsvis förhåller sig till liknande åsikter vad gäller försäkringstankens betydelse förskadeståndsdebatten.214Se bl.a. NJA 1998 s. 390, NJA 2017 s. 113 och 2022 s. 354.215Se 2.6 VRGA.21261professionsutövares ansvarsbegränsning ska anses som oskälig inte bör inrymmas särskiltmånga olika faktorer, i första hand ska graden av oaktsamhet spela in, och därefter skaskadans storlek sett i relation till rådgivarens tillgängliga försäkringsskydd beaktas.216Advokaters skyldighet att teckna ansvarsförsäkring innebär i praktiken att det ocksåär försäkringsbolaget som ersätter den uppkomna skadan för det fall advokaten blirskadeståndsskyldig gentemot sin klient. Det framstår därför som rimligt att bedömaansvarsbegränsningen i ljuset av den nivå på skydd som försäkringen tillhandahåller iförhållande till rådgivaren. Det får vidare antas vara så att det för en rådgivare interimligen borde finnas någon anledning att begränsa skadeståndsansvaret till ett beloppsom understiger den nivå av skydd som denne erhåller genom ansvarsförsäkringen. Fördet fall den avtalade ans

I:Festskrift till Ulf K. Nordenson, Carlsson Law Network 1999 s. 383390 (cit: Ramberg,Festskrift tillägnad Ulf K. Nordenson)Ramberg, C, Skiljedom om jämkning av ansvarsbegränsning, reklamation,rådgivaransvar, skadeståndsberäkning och prisavdrag, JT 2010/11 s. 918933 (cit:Ramberg JT 2010/11)Ramberg, J, Ansvarsfriskrivning och försäkring. I: Festskrift till Lars Gorton,Juristförlaget i Lund 2007, s. 511520 (cit: Ramberg, Festskrift tillägnad Lars Gorton)71Simon-Almedal, T, Felaktig skatterådgivning straff- och civilrättsligaansvarskonsekvenser, SvSkT 2011 s. 1218 (cit: Simon-Almedal SvSkT 2011)InternetkällorAdvokatsamfundets publikation Regler för advokatverksamhet 2020 (hämtad 2023-0115),https://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundetsv/advokatetik/regler-for-advokatverksamhet-2020.pdf (cit: VRGA)72RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 2022 s. 354NJA 2021 s. 943NJA 2019 s. 877NJA 2018 s. 414NJA 2017 s. 113NJA 1998 s. 390NJA 1992 s. 130NJA 1987 s. 692NJA 1981 s. 400NJA 1979 s. 483NJA 1971 s. 36HovrättSvea hovrätts dom den 27 september 2011 i mål T 108511SkiljedomsavgörandenKPMG ./. Profilgruppen, meddelad i Stockholm den 22 december 201073